sommarflinga

Det vi människor är mest rädda för är nog andra människor. Om du är ute och går i mörkret alldeles ensam så är det du är rädd för att möta en människa som ska göra dig illa. Vad finns det annars att vara rädd för i mörkret? Att inte se omgivningen lika tydligt som på dagen? Om man är osäker i skolan eller på jobbet så är man rädd för vad andra människor ska tycka om en. 
Tänk dig att du är ute och går på en promenad i en skog, skulle det inte vara härligt att kunna gå där och inte alls behöva hålla utkik efter om det är andra personer i närheten? Jag tror att alla gör det, i alla fall omedvetet. Det skulle vara så härligt att alltid känna sig helt trygg och inte alls behöva vara rädd för någonting. Tror ni att vår värld någonsin kommer vara så trygg, att alla kommer lita till hundra procent på varandra och känna sig fullkomligt trygga? Eller är det så att endel redan lever i den tryggheten, utan någon som helst rädsla för att på något sätt bli skadad av en annan människa?