sommarflinga

Jag har tänkt på en sak. Många av oss är väldigt själviska och tycker synd om sig själva för småsaker. Det är inte synd om mig för att jag inte ser ut som min idol, för att jag inte är bra på allt, för att jag inte hann först till favoritaffären på rean och någon annan tog min drömklänning innan mig. Det är inte synd om mig för att jag inte lever drömlivet.
Allt för många bara klagar över sådana här småsaker hela tiden, jag med.
Men tänk er dem som blir slagna av sina föräldrar, som inte lever trygga i vardagen och som är rädda för att vara hemma. De önskar att de hade våra problem!
Tänk dig att din mamma fick cancer, att någon nära var döende. Att veta att du själv bara hade en kort tid kvar i livet. Tänk om du skulle bli förlamad och aldrig mer kunna göra sånt du tycker är kul.
Hur mycket betyder dina vardagliga problem då? Ingenting.
När jag tänker på det här blir jag bara så glad över mitt liv. Jag uppskattar det jag har ännu mer! Jag menar inte att vi som har de här småproblemen ska leva i sorg och ha dåligt samvete för att leva lyckligt, bara att vi ska uppskatta vad vi har:)

---

Nyårslöfte
Ett av mina nyårslöften i år är att sjänka pengar till t.ex cancerforskning:) Tänk om alla skulle göra det, då skulle det verkligen hjälpa. Jag skulle bli så glad om någon som stod mig nära skulle räddas på grund av att forskarna upptäckt nytt botmedel, jag skulle vara oerhört tacksam. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något:D